Och ett litet naggande gott smakprov på illustrationerna till N3:
Jag vill gärna bjuda på en teaser från mitt Indien-avsnitt. Mumbai är bene namn för den stad som hade det medeltida namnet Bombay. Aibos från hela monde kommer hit för leta jobb och kontakter.
Mumbai — tornarkipelagen
Mumbai är en skärgård av betong, glas och stål för shackers och warlords. Den stigande havsnivån har vattenfyllt de lågliggande centrala sektorernas gatunät, medan deras robusta skyskrapor strävar mot skyn som tornöar. Vissa är utplundrade skal och hem för fiskande och fågeljagande shackers, medan andra är autonoma hitechsamhällen för lokala krigsherrar. Staden är som landet: ett kaos av självskötande zoner styrda av hårda män och kvinnor. Shackers har bara att lyda. Här samlas mercs från hela monde, eftersom det är lätt att ducka secs. De övergivna skyskraporna är som tredimensionella världar, där olika gäng bor i olika delar och handlar med varandra. här och var finns det antagligen bortglömda högsäkerhetsarkiv som rymmer intressant hemligheter från det förflutna för den som kan både finna och låsa upp.
Här är perfekta stället för internationella deals oavsett om de är olagliga eller inte. De flesta stora brottsorganisationer finns representerade på ett eller annat sätt. Många crimelords lever på provisioner som utbetalas för att de har mäklat fram avtal mellan parter från helt andra delar av världen. Kontrakt förhandlas på skumma taktoppsklubbar. Den som drar ett kort strå kastas över kanten.
Ett problem som jag upplevt med framtidsrollspel är att man gärna fyller ut sin bild av spelvärlden med vår egen värld. Särskilt i ett spel som Neotech som faktiskt utspelar sig på en framtida version av Jorden är det lätt att låta rollpersonerna leva i en värld där den egentliga skillnaden mot vår är att alla har lite häftigare fordon, vapen och datorer. I ett agentdrama blir det gärna lite James Bond och i en gänghistoria blir det som valfri maffiafilm, fast med lite fräck cybertech och tyngre vapen.
Men med N3 vill jag se till att skapa en världsbeskrivning som på ett tydligt sätt tränger in på djupet. På samma sätt som livet var klart annorlunda för 100 år sedan, innan teven eller bilen finns i var och varannat hem, så kommer livet vara väldigt annorlunda om 50 år. Tekniken kommer inte bara att uppdateras och förfinas, utan den kommer förändra folks liv i grunden. Det är förstås väldigt svårt för oss att förutse hur livet kommer att se ut om 50 år. Hur många kände ett behov av ett världsomspännande datornätverk för 20 år sedan och hur många skulle klara sig utan Internet idag? Nya behov skapas hela tiden och det vi en gång tyckte var onödigt kommer vi snart inte kunna klara oss utan.
Det jag vill ha sagt är att i N3 lägger vi inte bara fokus på att lista en massa fräck teknologi, utan målsättningen är att väva en hel värld kring den nya teknologin. Folk jobbar inom nya branscher, har till synes märkliga fritidsintressen, en annan syn på sexualitet och relationer, ser Nätet som lika verklig som den fysiska världen, ser företag som större garanter för fred och säkerhet än regeringar och äter helt annan slags mat. Listan på saker som präglar folket i N3 kan och ska kunna göras lång. Nätet är ett typiskt element vars roll i spelvärlden kommer att betonas och förhoppningsvis möjliggöra scenarion som är unika för N3 – vars intrig inte går att flytta över till andra rollspel hur som helst.
Jag hoppas att vi lyckas skapa en futuristisk värld som lever av sig själv och som på ett naturligt sätt skiljer sig från vår värld här idag, 2007.
För förskräckligt många år sedan var jag inblandad i författandet av Neotech Euro, en modul som sedan kom att förändras ganska dramatiskt när andra författare tog över. Men jag gillade miljön och när jag nyligen fick chansen att kliva på N3-helikoptern så skuttade jag ombord med ett leende. N3 visade dock vara något drastiskt annat än det Neotech jag skrivit åt tidigare, eftersom gråhård cyberpunk har övergått i färgsplattande postcyberpunk. Snowcrash är en av mina favoritböcker, så det var lätt att glida in i det nya perspektivet. Redan har jag fått ihop en överblick av det post-katastrofala Indien och håller nu och grunnar på märkliga intriger kring nycklpersoner i Hongkong. Här finns plats för det mesta och det är en utmaning.
Om det gick skulle jag gladeligen ge ut en Neotech-samlingsskiva. För mig är Neotech en stor portion musik. Det är dessutom ett spel där jag med gott samvete kan sätta på riktiga beats, inte mild, instrumental soundtrack som annars tycks vara standardvalet i rollspelssammanhang. I Neotech flödar musiken – det måste finnas en rytm och en puls. När possen drar ut i gettot för att köpa lite nätidentiteter sätter man på lite gangstarap á la House of Pain eller Cypress Hill (Eminem går ner det med, om spelarna inte är allergiska).
Possen drar sedan vidare till klubben för att hitta transvestiten Dawn – mastermind bakom den senaste tidens mystiska jenkemkräm. Då drar man på, med rätt subwoofer, lite VNV Nation (låten Fearless gör susen, stroboskop ett plus), Tiësto eller om klubben har lite hårdare framtoning, ta något mer drum-n-bassigt, typ Typhoid , albumet The Human Resource eller Spinwarp.
När mötet med transvestiten sedan kraschat helt och possen tvingas fly med en temphackad automat-taxi är det dags att dra igång biljaktsmusiken. Ovan nämnda The Human Resource eller musiken från Need for Speed-titlarna fungerar utmärkt, eller låten Supermoves av Overseer.
Det blir förstås, oundvikligen, strid i ett halvt översvämmat betongskelett nära kusten. Transans hårdaste foos är kallade, och det är dags att dra igång soundtracket till Banlieu 13. Närmare bestämt, den övertunga Paname av MC Jean Gab 1. När ultravåldet sedan bryter ut kan man med gott samvete brassa på med System of a Down eller In Flames om man är mer medeltida.
Om striden överlevts är det epilogdags och dags att tjacka ned på något lämpligt trendigt hak inrett i nanoväv och organiskt stål. Det blir till att gräva djupt i MP3-samlingen efter de mer udda, kultiga och avantgardiga låtarna. Blanda friskt mellan Ascii Disco, Japanese Telecom, Portishead, Junkie XL, Roots Manuva eller Uffie.
Vad har ni för förslag på leet N3-musik? Kom inte dragandes med för mycket retro-grejer bara – 90-tals trance eller ylande metal är stenhårt ute om 60 år. (Ja, det är uppenbart omöjligt att tippa framtidens musikstilar, men det gäller att väcka rätt associationer – musiken som får en att känna ”Wow, är det sånt man lyssnar på om tio år?”. Eller bara musik med den särskilda pulsen)
